Helgaktiviteter...

Helg nummer två i ordningen i Windhoek inleddes i lördags med ett besök på Penduka tillsammans med Patrik från Exportrådet. Penduka är ett center där kvinnor drabbade av TB tillverkade diverse prylar (örngott, halsband, väskor, dukar etc.) som sedan såldes till förmån för dessa. Vad TB är har vi inte lyckats lista ut vad det är ännu (om ni har svaret var vänlig lämna det som en kommentar nedan). Eftersom vi var helt ensamma på den fina anläggningen fick vi en liten guidad tur i verkstaden och den vänliga gamla damen, tillika butiksbiträdet, berättade om verksamheten. Det var förvånande hur tomt på folk det var, ytterligare ett tecken på hur dåligt marknadsfört många sevärdheter är. Efter lunchen, som var mycket god och bestod av sallad, bröd och kyckling-majonäsröra/tonfiskröra, valde vi att traska tillbaka den uppskattningsvis 500 meter långa grusvägen till Katutura (kåkstad utanför Windhoek). Väl i slutet på grusvägen mötte vi den vänliga gamla damen som hade ropat in en taxi åt oss. Tydligen var vi inte säkra på gatorna; ”They are like wilddogs here” sa damen och nästan tvingade in oss i den trånga lilla bilen.

Jonny på väg mot Katutura

Lunch på Penduka

Jag (Fredrik) och Patrik var dock lite sugna på att ”känna på atmosfären” i en kåkstad så vi valde att strax efter avfärd hoppa ur taxin och ta en promenad. Som av en händelse hoppade vi av taxin utanför ett plåtskjul på 1 m² som visade sig vara en så kallad Barber Shop. ”Äh vaffan, kan vara skönt med lite kortare hår” tänkte jag och gick fram till en mindre skara locals. N$20 lyckades jag pruta ner klippningen till vilket säkert var ett kap i deras ögon. I väntan på min tur frågade Patrik en berusad ung man i 18-årsåldern, som bälgade i sig någon suspekt fluid, om det fanns någon lokal dricka han kunde rekommendera. Självklart fanns det det och vi ledsagades in i ett annat plåtskjul, bakom plåtskjul nummer 1. Ur en enorm tunna skopade killen upp en grumlig vätska med ett öskar och hällde upp i en smutsig burk. Vänligt förklarade vi för hela ligan i skjulet, som klunkade i sig drycken utan besvär, att våra svenska magar klarar inte av den typen av dricka. Detta var tydligen väldigt skojigt då de livligt skrattade åt oss. Klippningen sedan flöt på utan större besvär trots att barberaren inte kunde engelska och att tolken var en berusad 18-åring som var mer intresserad av Patrik som lärde den växande skaran människor utanför skjulet svenska fraser. Efter friseringen promenerade vi vidare tills vi såg en bar som vi beslutade oss för att gå in i. Utanför baren satt ett gäng, uppskattningsvis 7, män som kollade misstänksamt på oss. Jag tänkte att om jag är trevlig och morsar så slipper jag nog bli rånad. ”Hello, how are you guys?” hojtade jag utan att få något direkt svar. De blängde bara vidare på oss som om vi var dumma i huvudet. Inne i baren beställde Patrik en juice till bartenderns stora förvåning. Det var ju lördag, då dricker man inget utan alkohol i!? Ut på gatan igen men denna gång var männen utanför mer pratglada, märkbart påverkade av de spritflaskor som var utspridda mellan pallarna och säkert lite ”annat” också. Det skall dock tilläggas att de var mycket trevliga!!! De uppmanade oss att inte gå själva i Katutura och ville vi ha skjuts eller hjälp med nåt skulle vi höra av oss. Risken var tydligen stor att någon skulle utnyttja oss… Promenaden fortsatte sedan ytterligare några 100 meter innan tog plåtskjulen slut. Dags för taxi tänkte vi och N$7,5 pp senare var vi tillbaka på Chameleon.

Efter fredagens hemska matupplevelse som bestod av Pick ´n Pays egna Minestronesoppa som doftade microvärmd spya slog Hawk-Eye Jonny till med härlig smakupplevelse i form av pasta och sås bestående av kapris, oliver, persilja, tomater, vitlök, sardiner (kan ha glömt något). Mycket gott trots att oliver och kapris inte är mina personliga favoriter. Jonny imponerar verkligen i köket och i söndags var det dags igen för vår egen Gordon Ramsey att laga mat. Den tänkte trerättersmiddagen reducerades till en enkel middag pga brist på råvaror på Pick n´ Pay. Men gott blev det…Mumsfillibabba!! Värt att notera är att en tjej från Australien, som var extremt pratglad, förstod hela poängen med mitt smeknamn (i kortspelet hjärter) Magnum P.I. som syftar på min växande mustasch. Hon såg den tydligen, trots att det var mörk ute och dålig belysning!!!